|
Under oktober var det marknad här i Strängnäs där jag bor. När jag gick där som bäst och botaniserade bland de olika stånden så slog det mig att det finns en viss likhet mellan en liten marknad här i Sverige och EUs inre marknad. På marknaden fanns det stånd med Franska ostar som varvades med stånd med blåbär plockade i Finland, Svenska älgkorvar, Grekisk olivolja, Fårskinnstofflor från Irland och Belgiska våfflor. När det gäller marknaden i Strängnäs är det kommunen som sätter upp spelreglerna för knallarna. Vilka som ska få vara med, hur många som ska tillåtas få delta och vad som ska få säljas osv. För Europas del är det gemenskapen som tillsammans sätter upp spelreglerna för vilka länder som ska tillåtas vara med och vilka varor som får säljas på marknaden. I dagsläget är det Nicefördraget som reglerar antalet medlemsländer. Och eventuellt nya medlemsländer måste godkännas av ett enat ministerråd. EU beslutar sedan om vissa skyddsnivåer för varor och regelverk som produkterna måste uppfylla (sk cs klassifcering, ett typgodkännande) för att få säljas på den gemensamma marknaden. Det kan handla om att leksaker inte får innehålla bly eller andra farliga kemikalier, eller att sylt ska innehålla en viss mäng sylt för att få klassas som sylt. Det är viljan att få delta på denna attraktiva marknad som gjort att allt fler länder de senaste åren vill gå med i unionen. För har man väl kommit in på spelplanen så har man garantier för att få sälja till alla andra på denna exklusiva marknad utan handelshinder som tullar eller andra byråkratiska bryderier. De länder som dessutom gått över till euro slipper dessutom växlingsavgifter. Marknaden som fenomen fungerar i stort sätt likadant oavsett om det är en liten marknad i Sörmland eller EUs interna marknad. Det trista med den europeiska inre marknaden är att det fortfarande är de ekonomiska spelreglerna som överordnas allt. Sociala- och miljöfrågor kommer i skymundan och sätts på undantag. Detta tydliggjordes inte minst i de senaste utlåtandena från EG-domstolen som tolkade primärrätten före de grundläggande fackliga rättigheterna. Som rätten att vidta stridsåtgärder. Jag vill dock inte tro att hoppet är ute med EU. Utan i första hand måste vi se till att vi får in fler s-ledamöter helst med facklig bakgrund i Europaparlamentet. Idag har vi bara fem socialdemokratiska ledamöter, vi förlorade ett mandat förra valet till junilistan, av totalt 19 svenska mandat. Så därför anser jag att vi ska sikta på att ta sju mandat i juni –09 för går Lissabonfördraget dessutom igenom får Sverige ytterligare ett mandat och då är sex mandat för lågt siktat. Förra valet var det bara 39% som röstade, det här valet måste vi hjälpas åt att få våra fackliga kompisar till valurnorna i annat fall kan vi räkna med ytterligare en mandatperiod där de fackliga och sociala frågorna hamnar i periferin. När vi väl roddat valet måste vi fortsätta jobba för att de fackliga frågorna ska få samma prioritet i fördraget som de fyra friheterna. / Åsa Törnlund EU-koordinator SEKO och SBTF
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.
|
|