Tack Kamrater! När det blev klart att jag i år igen skulle få den stora äran att första maj-tala, och dessutom i vackra Strängnäs, så gjorde jag som jag brukar - Jag slängde ut lite trådar var stans - på mailen, på Facebook och på Twitter - och bad människor att komma med idéer och inspel kring vad jag skulle ta upp i mitt tal. En person som hörde av sig, vi kan kalla honom Uffe, skrev då så här till mig: ”Hörru Fredrik, skrev han. Du brukar ju prata så mycket om vikten av förändringsarbete i partiet och så – Men ta det lugnt du! Med fyra år till med Reinfeldt och Borg och deras politik så ska det mycket till om vi inte ska vinna nästa val!”. Uffe är tyvärr inte den enda som tycks tro att vi socialdemokrater kan luta oss tillbaka och tro att regeringens icke-politik ska vinna våra val. Men kamrater, låt mig lyfta ett varningens finger! Vi kan inte förlita oss på att regeringen Reinfeldts dåliga politik ska vinna val åt oss – Nej, ska vi få till förnyelse och byta regering så är det vi själva som måste göra jobbet. Eller, för att dra en liknelse så skulle man kunna säga så här: Politiskt förändringsarbete är som att flytta på en kyrkogård – Man bör nog inte räkna med för mycket hjälp av de som själva berörs av flytten. Med den vinter som varit i färskt minne och den ilska som många av oss känt pga. inställda tåg är det ju i alla fall skönt att första maj-tåget går som planerat! I flera debatter och debattinlägg den här vintern har jag vänt mig mot regeringens tafatthet i tågfrågan och bestämt hävdat att – Ska Sörmland gå som tåget så måste tågen gå. Det är också ett rimligt krav på oss Socialdemokrater. För det är ett faktum att vi har förlorat två val i rad. Vi fick inte väljarnas förtroende, varken 2006 eller 2010. Vi var inte övertygande nog, det kan vi slå fast. Men har väljarna verkligen uppmanat oss att ompröva socialdemokratins bärande idé, att bygga ett samhälle i utveckling och jämlikhet – där vi förenar hög ekonomisk tillväxt med värme och omtanke människor emellan? Nej, inget talar för det. Stödet för vår samhällsmodell är intakt. Det är inte där problemet ligger. Vår kris är hemkokt. Vi skapade den själva. Väljarna vände oss ryggen – inte för att de tappat tron på socialdemokratin – utan för att de misstrodde vår förmåga att genomföra den. Ska partiet gå som tåget så måste vi som första maj-tåget gå – Framåt. För kamrater, vi får aldrig bli en karikatyr av oss själva – Ett museum över historiska framgångar. Vi är, har alltid varit och måste fortsätta vara – en frihetsrörelse i ständig förändring för att gå i takt med tiden. Så sätter vi agendan, så krossar vi orättvisor och så vinner vi val! Om det tänkte jag prata idag. Kamrater, Låt mig bli personlig för ett ögonblick. Jag vill berätta för er om min mamma. Min mamma är undersköterska. Trots utslitningar i axlar och rygg, trasiga knän och usel lön så älskar min mamma sitt jobb, det har hon gjort varje dag i över 30 år. För drygt ett och ett halvt år sedan konstaterades att mamma drabbats av svår cancer i buken. Operation planerades omgående och i februari förra året opererades mamma på Örebros Universitetssjukhus. Under de åtta timmar som mamma låg nedsövd på operationsbordet gjorde man helt och hållet om anatomin i hennes buk. Den läkare som efter operationen ringde mig som närmast anhörig för att meddela mig att allt gått som planerat, benämnde operationen som ”den mest omfattade vi genomför”. Jag kan berätta att min mamma idag över ett år senare, som en konsekvens av sin operation och sin sjukdom, lider av svåra buksmärtor. Hon klarar inte av tunga lyft eller många timmar fysiskt arbete och hon har konstanta tarmproblem. Mamma kan inte längre äta som vanligt. Hon kan inte umgås som vanlig med familj och vänner pga. sina smärtor. Givetvis kan hon heller inte utföra sitt arbete på samma sätt som förut. I ett medicinskt utlåtande från den överläkare som hanterat min mammas ärende menar läkaren att det i nuläget inte går att bedöma huruvida mamma någonsin kommer att återfå full arbetsförmåga i sitt nuvarande arbete. Mamma själv är emellertid fast besluten om att kunna återgå till det arbete hon älskar. Hon kämpar dagligen och har, sedan några månader tillbaka, återgått till sitt arbete på 50 procent. I kombination med hård rehabiliteringsträning ser hon detta som en bra språngbräda för att på sikt kunna återgå till arbete på heltid. En språngbräda som nu är på väg att dras undan. För drygt två veckor sedan fick min mamma ett brev från Försäkringskassan i vilket det kungjordes att man gör bedömningen att min mammas tillstånd inte kan klassas som ”allvarlig sjukdom” enligt socialstyrelsens definition av begreppet. Märk väl att Försäkringskassan alltså gör en annan bedömning än den läkare som behandlat min mamma. Mamma kommer alltså att utförsäkras. Vi kommer givetvis att överklaga beslutet. Men i väntan på Försäkringskassans slutgilltiga besked fruktar nu min mamma att hon ska bli tvungen att återgå till arbete på heltid innan hennes rehabilitering slutförts, något som knappast kommer att främja hennes långsiktiga hälsa och tillfrisknande utan snarare verka i rakt motsatt riktning – Tillika ett beslut som med största sannolikhet kommer att beröva henne chansen att någonsin kunna bli fullt frisk. Jag kan inte låta bli att fundera kring vilken politisk teori som leder till slutsatsen att ett sådant beslut är samhällsekonomiskt klokt. Min mamma är allvarligt sjuk. Att Socialstyrelsens definition säger annorlunda visar bara att även vårt samhälle har blivit allvarligt sjukt. Min mamma är ingen bidragsfuskare. Hon är en hederlig, hårt arbetande person som på grund av en allvarlig sjukdom tvingats ta hjälp av samhället. Och samhället har råd att hjälpa min mamma – och inte bara min mamma utan även de tusentals andra sjuka människorna som nu utförsäkras på samma nedriga sätt. Politik är att vilja och politik handlar om prioriteringar. Att min 53-åriga mamma, efter snart 35 år som skattebetalare, ska behöva leva av allmosor från familj och vänner är inte bara förnedrande för henne – Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Regeringens skattesänkningar, som sedan länge passerat anständighetens gräns, bekostas av min mammas och hennes tusentals utförsäkrade olycksbröders och systrars uppsagda trygghet och vårt samhälles anständighet. De som gynnas mest av den borgerliga regeringens politik är alltjämt en privilegierad grupp i samhället - En grupp som oavsett om Moderaterna eller Socialdemokraterna styr landet klarar sig fint. Det gör inte min mamma. Jag skulle därför vilja skicka en hälsning till statsminister Reinfeldt och säga så här: Fredrik Reinfeldt, det här blev just personligt – För mig och för tusen och åter tusentals andra människor i det här landet som drabbas av er sjuka politik. Det räcker nu! För min mammas skull och för de tusentals människor som tvingas möta samma grymma öde – Nu viker vi inte ner oss – Nu ser vi till att senast 2014 byta regering! Mötesdeltagare, Det sköljer en våg av privatiseringar, bolagiseringar och avregleringar över Sverige. Den ena grundläggande samhällsfunktionen efter den andra läggs i händerna på en nyckfull marknad. Det tycks inte finnas någon gräns för hur långt man kan ta den naiva tron på marknadens förmåga att lösa allt. Sverige har nu som det enda landet i världen en totalt avreglerad järnväg. Bara tre länder – Storbritannien, Nya Zeeland och Estland - har försökt sig på detta experiment tidigare. I samtliga fall har det slutat på samma sätt, nämligen med fiasko och återreglering. Vi har en regering som på fullaste allvar tror att ett börsnoterat Posten har intresse av att dela ut brev på gles- och landsbygd. Man är helt passiv, trots att hushåll och företag dignar under skyhöga elräkningar samtidigt som elbolagen skär guld med täljkniv. Man har förstört ett apotekssystem som under decennier gett det svenska folket den mest kostnadseffektiva och säkra distributionen av läkemedel i hela världen. Listan över tillsynes helt huvudlösa privatiseringar och avregleringar kan göras lång. Vi ställer frågan ”varför” och får svaret ”därför”. Det finns inga kloka, rationella skäl bakom denna privatiseringshysteri. Det handlar om ideologi, en fix idé om att det är fult att äga gemensamt. Det behövs nu en ordentlig genomlysning av de avregleringar som inte har fått önskad effekt. Vi ska inte vara rädda att omreglera och påreglera om medborgarnyttan kräver det. Efter den gångna vintern är nog väldigt få som inte håller med oss. Det är självfallet viktigare att tågen går i tid än att de går med vinst. Och väldigt få kan väl motsätta sig en tuffare övervakning av en elmarknad som gått helt över styr, där överpriser pressar enskilda hushåll hårt och minskar industrins internationella konkurrenskraft. Men, mötesdeltagare, vi säger inte nej till valfrihet vilket våra motståndare ofta hävdar. Det är avarterna vi vill åt, inte de goda exemplen. Vi motsätter oss inte olika driftsformer i välfärden. Men vi kommer aldrig att acceptera att skattepengar används på ett sätt som dränerar den offentliga sektorn på kvalitet. Vi kommer aldrig att förlika oss med ett system där gemensamma resurser föder fram övervinster och privat bolagsvälde. Det är Socialdemokraternas besked! Kamrater! Min sambo, Evelina, blev precis klar med sin lärarutbildning. Efter nästan 6-års studier på universitetsnivå är hon nu behörig att undervisa våra ungdomar i ämnena samhällskunskap och svenska. När Evelina började söka efter jobb ramlade hon över flera platsannonser hos så kallade friskolor. En friskola, inte alls långt härifrån, som sökte efter en lärare just i ämnena svenska och samhällskunskap skrev i sin annons att ”lärarutbildning är meriterande”. En annan friskola – Som jag gärna berättar namnet på – Den heter British Junior och ligger i Eskilstuna – Beskriver sig själv så här, för nya potentiella medarbetare, på sin hemsida: ”Vi är allergiska mot gnällspikar”. Jag har själv, genom ett stort antal debatter och debattinlägg, gjort mig ett namn som en ganska styvnackad motståndare till det som i vardagligt tal kallas för friskolor. ”Friskolor” Fria från vaddå, brukar jag fråga – Från allmän insyn och demokratisk styrning? Från kollektivavtal och krav på behöriga lärare? Fria från meddelarfrihet som istället ersatts med klausul i anställningsavtalet om omgående avsked vid brott mot affärshemligheter? Men Fredrik – Vad har du emot mångfald, brukar då och då meningsmotståndare fråga mig. Mångfald? brukar jag svara. Mångfald för mig innebär varje människas rätt att vara den man är – att se värdet av och potentialen i att vi alla är olika. Men när skolkoncerner och vårdbolag placerar skattebetalarnas pengar i utländska skatteparadis, istället för att använda dem till en lärarlön, en vårdanställd eller till ett besök i simhallen så kallar inte jag det för mångfald. Jag kallar det för borgerlig enfald! En fri skola är en skola som förser våra barn och ungdomar med vingar, som gör människor fria – Fria att bli det bästa de kan bli. Det är inte en skola som tummar på kvalitén på utbildningen och arbetsmiljön för att generera så mycket vinst till aktieägarna som möjligt. Det är en skola fri från vinstintressen! Socialdemokratin får aldrig acceptera att våra barn och ungdomar reduceras till kunder på en marknad, istället för medborgare i ett samhälle. Kan en fristående skola inte upprätthålla hög kvalitet ska ägarna inte kunna ta ut stora vinster – Det måste vara socialdemokratins besked. Mötesdeltagare, Jag skulle vilja prata lite mer om skolan, är det okej? För i dagens Sverige växer klyftorna mellan elever - och olika skolor - Och det är en oroade utveckling. Tackvare den borgerliga regeringen, är den gamla skolan på väg tillbaka in i den nya skolans klassrum. Med hårdare tag, strängare regler och fler betyg och under parollen: ”Att ställa krav är att bry sig” tror sig utbildningsminister Björklund kunna tvinga ungarna till kunskap. Borgarnas skolpolitik bygger på stränghet och bestraffning - det är metoder som knappast ens främjar inlärningen hos hundar. Därför skulle jag vilja fråga Jan Björklund: o Hur ska ordningsbetyg från första klass ska kunna stärka elevernas självkänsla? o Hur tror regeringen att en 7-åring som får ett papper som säger att han eller hon inte duger ska växa upp till en stark och trygg medborgare? Jag tror att trygga människor vågar mer, det har alltid varit socialdemokratins linje och det gäller framför allt våra barn och ungdomar. Jag tror att vi istället ska göra satsningar på att få fler vuxna till skolan, att vi ska arbeta med de bakomliggande orsakerna till mobbning och utanförskap och att detta ska ske i samråd med lärare, elever och föräldrar. Om det nu mot förmodan sitter någon moderat här i publiken så ska jag vara väldigt, väldigt tydlig - Det finns inga genvägar till framtidens skola, och vägen dit går definitivt inte via Jan Björklunds pekpinnar och dumstrut! Regeringen Reinfeldt skapar segregation i hela utbildningsväsendet. Det märks tydligt när regeringen skar ner på stödet till Komvux vilket innebär att många vuxna förvägras möjligheten till omskolning och en andra chans, när de bromsar ner utbyggnaden av högskolan och ser till att ta bort högskolebehörigheten på en del av landets gymnasieprogram med motiveringen att vissa har läshuvud och andra inte… För de som inte har begåvats med läshuvud har regeringen i alla fall infört en så kallad jobbgaranti, och det kan ju vara bra. Det visade sig dock vara ett litet problem med Reinfeldt jobbgaranti - Den innehöll varken jobb eller garanti. Vårt parti har också en stor skuld i denna utveckling. Under de senaste åren har vi reducerat oss själva till en illa kamouflerad hejarklack för Björklunds utbildningspolitik. Ett folkpartiet light – det får aldrig hända igen. Jan Björklund brukar säga ungefär så här: ”Alla kan inte gå på högskolan, alla ska inte gå på högskolan och Sverige fungerar inte om alla ska gå på högskolan.” Jag skulle vilja säga så här: ”Alla kan inte vara folkpartister, alla ska inte vara folkpartister och Sverige fungerar inte om alla ska vara folkpartister.” Nej, de omfattande satsningarna på att lyfta kunskapsnivån i hela samhället måste få fortsätta Och dessa satsningar skall löpa från förskola till högskola. För i ett samhälle där vi är överens om att vi ska konkurrera med kunskap och inte med våra löner där har vi inte råd med låga ambitioner inom utbildningspolitiken och heller inte råd med att några lämnas efter. Ett sådant samhälle har helt enkelt inte råd med en borgerlig regering! Mötesdeltagare, Det bubblar under ytan i Strängnäs. Det är någonting på gång när hundratals människor – unga, gamla, arbetare, tjänstemän och studenter – tar på bästa finkavajen och ger sig ut under den röda fanan. Det är någonting på gång när människor som aldrig tidigare kommit i närheten av ett första maj-tåg tar sig ut på gatorna – För att dom vet att den här gången måste det bli annorlunda. Det är någonting på gång när man ser människor – oavsett ålder, oavsett klass, etnicitet, inkomst och kön– samlas, se varandra i ögonen och nicka instämmande och säga – Det räcker nu. Det är dags för det här landet att ta en ny väg, det är dags för rättvisa och värdighet, det är dags för förändring! Och alla ni som har kommit hit idag kan vara en del av det hårda arbete som måste till för att senast 2014 leda landet ur detta politiska mörker. Det börjar nu! Kamrater, En hel kör av borgerliga ledarskribenter kallar oss Socialdemokrater för nostalgiska drömmare. Det finns dom som ägnar långa arbetsdagar åt att tala om för oss och för människor i det här landet att vår väg är omöjlig – Att arbetarrörelsens glansdagar är förbi – Att den Socialdemokratiska drömmen är en omodern utopi. Men, kära vänner, jämlikhet och rättvisa – välfärd och utveckling – blir aldrig omodernt. Och den mer än 100-åriga historien om arbetarrörelsen visar att det aldrig har varit fel eller naiv att drömma om förändring. Det var orden på August Palms och Hjalmar Brantings läppar när dom för över ett sekel sedan formulerade den förtryckta arbetarklassen krav – Förändring! De var de ord som skanderades av de modiga Egyptier som med livet som insats trotsade den förtryckanden regimen som förnekade dom rätten till demokrati - Förändring! Och det är det mantra som alla vi bär med oss. Vi som vägrar acceptera ett Sverige där skattesänkningar går före välfärd– där människor blir kunder på en marknad istället för medborgare i ett samhälle. Också vi är fast övertygade om vad som krävs – Förändring! Folkrörelsen i vitt skilda delar av världen slåss för vitt skilda saker kan det tyckas – men i själva verket slåss vi alla för en och samma sak – Förändring kamrater! Vår kraft utgörs av att vi förmår att företräda många människor. Den utgörs av tron på de tidlösa värden som vi med vår politik företräder. Tillsammans bygger vi landet. Vi rullar undan stenar på vilka det står ojämlikhet, rasism och diskriminering och röjer väg för ett annat samhälle. Nu har vi knappt fyra år på oss att visa för väljarna att vi är det enda parti som i såväl ord som handling står upp för en social demokrati värd namnet! Vi viker inte ner oss – Tack för att ni har lyssnat!
2011-05-01, 20:36 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: 1 a maj i strängnäs
Genom ett ägande av SEVAB får Strängnäs kommun en sammanhållen utveckling och förvaltning av en stor del av infrastrukturen på såväl samhällsnyttig som affärsmässig grund. Innevånarna i Strängnäs kommun får en öppen och trovärdig leverantör av såväl konkurrensutsatta som icke konkurrensutsatta tjänster och produkter. Genom bolaget kan ägaren bidra till att skapa en gynnsam prisbild och servicenivå för kommunens innevånare och företag. Genom bolaget får också ägaren en verksamhet som drivs utifrån långsiktighet och hållbarhet och en aktör som på ett tydligt sätt kan samverka med den kommunala verksamheten i övrigt.
2010-08-24, 09:29 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Sälj inte energibolaget sevab
Under oktober var det marknad här i Strängnäs där jag bor. När jag gick där som bäst och botaniserade bland de olika stånden så slog det mig att det finns en viss likhet mellan en liten marknad här i Sverige och EUs inre marknad. På marknaden fanns det stånd med Franska ostar som varvades med stånd med blåbär plockade i Finland, Svenska älgkorvar, Grekisk olivolja, Fårskinnstofflor från Irland och Belgiska våfflor. När det gäller marknaden i Strängnäs är det kommunen som sätter upp spelreglerna för knallarna. Vilka som ska få vara med, hur många som ska tillåtas få delta och vad som ska få säljas osv. För Europas del är det gemenskapen som tillsammans sätter upp spelreglerna för vilka länder som ska tillåtas vara med och vilka varor som får säljas på marknaden. I dagsläget är det Nicefördraget som reglerar antalet medlemsländer. Och eventuellt nya medlemsländer måste godkännas av ett enat ministerråd. EU beslutar sedan om vissa skyddsnivåer för varor och regelverk som produkterna måste uppfylla (sk cs klassifcering, ett typgodkännande) för att få säljas på den gemensamma marknaden. Det kan handla om att leksaker inte får innehålla bly eller andra farliga kemikalier, eller att sylt ska innehålla en viss mäng sylt för att få klassas som sylt. Det är viljan att få delta på denna attraktiva marknad som gjort att allt fler länder de senaste åren vill gå med i unionen. För har man väl kommit in på spelplanen så har man garantier för att få sälja till alla andra på denna exklusiva marknad utan handelshinder som tullar eller andra byråkratiska bryderier. De länder som dessutom gått över till euro slipper dessutom växlingsavgifter. Marknaden som fenomen fungerar i stort sätt likadant oavsett om det är en liten marknad i Sörmland eller EUs interna marknad. Det trista med den europeiska inre marknaden är att det fortfarande är de ekonomiska spelreglerna som överordnas allt. Sociala- och miljöfrågor kommer i skymundan och sätts på undantag. Detta tydliggjordes inte minst i de senaste utlåtandena från EG-domstolen som tolkade primärrätten före de grundläggande fackliga rättigheterna. Som rätten att vidta stridsåtgärder. Jag vill dock inte tro att hoppet är ute med EU. Utan i första hand måste vi se till att vi får in fler s-ledamöter helst med facklig bakgrund i Europaparlamentet. Idag har vi bara fem socialdemokratiska ledamöter, vi förlorade ett mandat förra valet till junilistan, av totalt 19 svenska mandat. Så därför anser jag att vi ska sikta på att ta sju mandat i juni –09 för går Lissabonfördraget dessutom igenom får Sverige ytterligare ett mandat och då är sex mandat för lågt siktat. Förra valet var det bara 39% som röstade, det här valet måste vi hjälpas åt att få våra fackliga kompisar till valurnorna i annat fall kan vi räkna med ytterligare en mandatperiod där de fackliga och sociala frågorna hamnar i periferin. När vi väl roddat valet måste vi fortsätta jobba för att de fackliga frågorna ska få samma prioritet i fördraget som de fyra friheterna. / Åsa Törnlund EU-koordinator SEKO och SBTF
2009-03-16, 09:53 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Eu
Vi behöver EU för att kunna vara en röst gentemot omvärlden. I den finansiella oro som råder i vår omvärld behöver vi EU för att trycka på USA det kan handla om att ta sitt ansvar för de fallande börskurserna, miljöfrågor eller som pådrivare i handelsavtal. Den Amerikanska kollapsen drabbar inte bara den amerikanska befolkningen utan har nu också visat sig få ödesdigra konsekvenser för hela världens ekonomier. Små länder som Sverige klarar sig inte utan stöd och allianser med andra nationer i svåra tider. EU behövs också som samtalspart i FN. Vad hade Sverige haft för påverkansmöjligheter av besluten i FN om vi inte hade haft EU att gå via? Ta konflikten i Georgien vi hade kunnat skicka hur många brev eller politiska diplomater som helst, utan någon större effekt men genom EU väger vår röst tyngre, då står vi plötsligt enade med 475 miljoner andra EU medborgare. Jag menar att EU för vår talan i utrikespolitiska frågor vilket ett litet land som Sverige hade haft svårt att klara sig utan. När EU är enat är vi starka och det kommer visa sig allt mer i och med att den politiska kartan nu ritas om efter USAs interna kollaps. USA har aldrig tidigare i modern tid varit så svagt både ekonomiskt och politiskt sätt. Ett så svagt Washington både politiskt och militärt som vi nu ser toppat med ett Wall Street i kaos gör att den klassiska kartan över stormakterna nu kommer dras om. Samtidigt som Ryssland inte under mycket lång tid varit så starkt med en uppgående ekonomi. Och då behöver vi ett enat EU, som kan sätta spelreglerna för den framtida maktbalansen, kampen mellan Kina, Indien och Ryssland. Enligt tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) rapport, från september 2008, förlorar EU mark till Ryssland och Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Ibland behövs till och med ett starkare EU. Det kan gälla i frågor som miljö- och klimatfrågorna eller problemen i Östersjön. Jag är nämligen övertygad om att vi inte klarat lösa de problemen utan EU som vägledare. Vad hade vi haft för verktyg att ta till om vi inte haft EU och dess regelverk för minskade utsläpp av koldioxider eller utsläppsrätter. När det gäller Östersjön så kan man ju undra vad vi i Sverige haft för rätt att säga till övriga länder runt Östersjön att sluta släppa ut orenat vatten i havet eller att sänka sina nivåer av kväve och fosfor? Vi behöver en gemensam aktör som kan lotsa länderna rätt. Från utsläppsnivåer när det gäller bilars utsläpp av koldioxid, till paket om ökad energieffektivitet. Utan politiskt kraftfulla beslut kommer miljöfrågorna inte prioriteras, så enkelt är det. Konkreta exempel på tidigare tuffa politiska beslut är beslutet om blyfri bensin eller att bilar ska utrustas med katalysatorer. Dessa två miljöförbättrande åtgärder hade marknaden inte själv löst utan behövde konkreta politiska beslut som pådrivande medel. Därför tror jag att vi måste sluta förlita oss på att marknaden ska lösa miljö- och klimatfrågorna. Det måste vara beslut som tas av EU för att industrin ska tvingas ställa om sin produktion. Jag har redan tidigare nämnt att amerikanska staten har lobbyister stationerade i Bryssel, frågan är varför de är där och vad de gör. Ta kemikalielagstiftningen (reach) som EU arbetat hårt för att få igenom. Det är en lagstiftning som handlar om att de farligaste, giftigaste och mest långlivade kemikalierna skulle fasas ut från marknaden. Dessutom var tanken att producenten för kemikalierna ålades ett ansvar som skulle påvisa eventuella hälso- miljöeffekter av produkterna. Lagen föranledde en mycket stor debatt, främst mellan miljörörelserna i EU och kemikalie producenterna. Tyskland som har en stark kemikalieindustri lobbade hårt mot miljörörelsens argument som ansåg att lagstiftningen var tandlös och kunde gå längre. Plötsligt hände dock något i debatten som gjorde att flertalet politiken svängde i lagstiftningen. Det sägs att det låg stora amerikanska pengar bakom som stöttade den Tyska kemikalieindustrin. USA var nämligen rädda för inhemska effekter på sin marknad, om EU skärper sin kemikalielagstiftning skulle det riskera att deras produkter inte tilläts säljas på den europeiska marknaden. Det är också svaret på varför USA har agenter i Bryssel, de bevakar lagstiftningen och påverkar den då den riskerar att få återverkningar på deras egen marknad. Jag är övertygat om att ett enat och starkt EU kan påverka och förändra även omvärldens miljö- och klimatpolitik. / Åsa Törnlund EU-koordinator för SEKO och SBTF
2009-03-11, 13:43 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Eu
Hej jag heter Åsa Törnlund och jobbar för facket som EU-koordinator eller lobbyist om man så vill. Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört att den Amerikanska staten har inte mindre än 2000 lobbyister stationerade i Bryssel. Vad i hela friden gör de där, kan man undra sig. - Jo, de liksom alla vi andra har fattat hur mycket politiken i Bryssel påverkar oss och vår omvärld. Idag har även facken folk som arbetar med EU frågorna, det är inte bara näringslivet som satsar och förstått hur viktigt det är att delta i besluten i Bryssel. Äntligen har även de fackliga organisationerna erkänt vikten av att vara delaktiga i beslutsprocessen och påverka beslutsfattarna i Bryssel. Då kan man fråga sig om politikerna i EU lyssnar på facken? I ärlighetens namn så går det trögt, men det finns några påtagliga exempel där facken påverkat besluten. Tydligast var det när det så omtalade tjänstedirektivet skulle fattas. Det var första gången facken på bred front lyckades mobilisera sig i hela Europa. När inte mindre än 70 000 demonstranter kantade Bryssels gator så fick det effekt, plötsligt så var det inte helt enkelt för politikerna att blunda för detta massiva påtryck. Resultatet blev ett tjänstedirektiv där ursprungslandsprincipen ströks samtidigt som de fackliga rättigheterna fick ett större utrymme. Ursprungslandsprincipen är föresten en av de mest korkade uppfinningar som kommissionen presenterat. Den bygger på principen om att det är ursprungslandets regler som ska gälla även när arbetskraft är utstationerad i ett annat EU land. Jag bruka beskriva den som så, tänk dig att du är en engelsman som tar bilen och sätter dig för att köra ner till Spanien. Eftersom det är vänstertrafik i Storbritannien så börjar du helt enkelt köra på vänster sida och när du kommer till tunneln över till Frankrike så fortsätter du helt sonika att köra på vänster sida ner genom hela Europa. –Ja, ni fattar själva hur korkad principen är. De arbetsvillkor och rättigheter som gäller i det land arbetstagaren kommer ifrån tar du med dig till det gästande landet. Detta urholkar inte bara de fackliga rättigheterna utan hotar också våra arbetsvillkor. Effekten av principen är det som brukar kallas social dumping. Det var alltså denna princip som facken genom sina massiva protester lyckades få politikerna att stryka i lagtexten. Även om vi vann striden om tjänstedirektivet så återstår mycket arbete. Idag handlar det vardagliga arbetet gentemot EU om hur vi ska få kommissionen att fatta att de måste ta i tu med problemen som uppkom efter EG-domstolens domar. Det som startade med Vaxholm och som idag kallas Laval har fått oerhörda vidspridda konsekvenser för hela den europeiska arbetsmarknaden. Det är inte bara vi här i Sverige som påverkas av domen utan hela unionen sitter på avbytar bänken och lurar på hur man ska komma tillrätta med detta dilemma. Problemet är att alla pratar om vikten av ett socialt Europa där människan sätts före marknaden men Bryssels lagstiftare har svårt att omvandla orden till handling. Vi i fackföreningsrörelsen driver hårt att lagen om utstationerad arbetskraft/utstation¬eringsdirektivet måste ses över inte minst på europanivå. EU måste i lagtext visa att medlemsstaterna tillåts gå utöver de minimiregler som direktivet stadgar. Länder med bättre arbetsrättslig lagstiftning ska inte behöva sänka sina nivåer, utan ges rätt att ställa krav på högre arbetsvillkor, tecknandet av kollektivavtal och rätten att få vidta stridsåtgärder. Åsa Törnlund EU-koordinator för SBTF och SEKO
2009-03-09, 11:12 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Eu
Allt problem med den svarta arbetskraften är inte EUs fel. Visst har EU en del i problemet med den svarta arbetskraften och sociala dumpingen, men vi måste också själva inse att våra handlingar är en del av mönstret i samhället. Jag undrar vad som hänt och som fått oss att förändra vårt beteende. För ett tiotal år sedan var det ingen som vågade tala högt om att man anlitade svart arbetskraft utan det smögs och smusslades. Men plötsligt har det hänt något som gjort att det blivit helt okey att anlita svart städhjälp eller svarta hantverkare i hemmet. Det har nästan gått så långt som att de som betalar vitt och vill ha kvitto måste förklara sig. Allt oftare hörs argument som att det inte finns vit arbetskraft att tillgå eller att vi har inte råd att anställa vitt. - Eller att man till och med de facto gör dessa människor en välgärning! ”De kan ju göra sig en hacka här och skicka hem till familjen! ” - Men ärligt, tror vi verkligen själva på det? För om vi rannsakar oss så vet vi mycket väl att de inte kan göra sig någon hacka här som de skickar hem, i vart fall inte under drägliga förhållanden. Det handlar om att jobba dygnet runt till en urusel lön och miserabla arbetsförhållanden. Tillråga på allt till samma levnadsomkostander här som alla oss alla andra. För om livsmedelspriserna och bränslekostnader stigit för mig så är det ju samma sak för dem, bara den skillnaden att de har ännu mindre pengar att leva av. Jag försvarar inte på något vis det urusla arbetsrättsliga läget på den europeiska arbetsmarknaden efter EG-domstolens domar eller de arbetsgivare som systematiskt nyttjar billig arbetskraft. Men det innebär inte att det alltid går att lasta EU för allt. Tillbaka till den enskilda individens dilemma! Förutom usla förhållanden måste en som jobbar svart själv lägga undan besparingar till både den framtida pensionen och försäkringar. För anta att det sker en olycka när de jobbar hemma i någons hem, vem ska då bära kostnaden för sjukdom, sjukdomsbortfall eller i värsta fall invaliditet? Ja, inte kan jag tänka mig att husägaren tänker gå in med några större belopp utan det blir förmodligen individens egen huvudvärk att betala den notan. Det är här jag menar att det skett en moralförskjutning, det handlar om att vi förändrat vår människosyn. I vi och dom tänkande. Genom att allt fler svenska hushåll väljer att betala svart för tjänster binder vi ris till vår egen rygg. Handlingen leder till minskade skatteintäkter som på sikt dränerar vårt sociala välfärdssystem. Ofta sägs det i debatten att det är EU som hotar vårt system med socialdumping. Sluta skyll allt på EU och våga inse att även dina egna handlingar och val är avgörande för vår inhemska fortsatta utveckling. För vi är själva lika goda kålsupare i det fallet som bedriver exakt samma sak här hemma mot våra egna företagare. Det är inte bara den gränsöverskridande arbetskraften som bidrar till att dumpa våra löner och anställningsvillkor det är också genom vår moraliska förskjutning som vi upprätthåller detta. / Åsa Törnlund
2009-03-04, 10:06 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Eu
Det sker två parallella processer i Bryssel. – En, där politiker och tjänstemän är rörande överens om att EU måste få en mer social framtoning, den som grundas på den sociala dialogen och sociala dimensionen. – Och, en där EG-domstolen genom sina snäva tolkningar kraftigt begränsar arbetstagarnas villkor och rättigheter.
2009-02-23, 14:17 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Eu-valet
Här nedan kan Ni läsa vad vår vice Kommunfullmäktige ordförande Åsa Thörnlund framförde på fullmäktigesammanträdet i november.
Ordföranden och ledamöter och åhörare!
2008-12-17, 18:00 Permalink 4 kommentarer
Göran Svärd(s) ledamot i Kulturnämnden, har fört fram frågan om att snarast bygga en utescen på Visholmen. Göran anser att det är en perfekt plats för olika framträdanden och kan avlasta Ugglans park. Det är många boenden runt Ugglans park som klagar över de ganska högljudda framträdandena där och Hospitalsgatan och Storgatan åsamkas stora störningar i trafiken när det är mycket folk. Göran Svärd tycker att de populära programmen ”Livat i holken” skulle passa alldeles förträffligt att anordna på Visholmen Göran anser att en utescen med placering norr om golfbanan och med scenen riktad in mot land och publiken inte på något sätt behöver påverka eller förändra en större satsning på Visholmen som ju diskuteras. Göran Svärd tycker att vi bör kunna diskutera med näringsliv, köpmän och kommunen om att redan till sommaren ha en ny utescen färdig.
2008-09-26, 14:49 Permalink 0 kommentarer
Vi utmanar nu andra politiker i Strängnäs om att ta ställning för Babyguards krav. Styrelsen för Socialdemokraterna i Strängnäs S förening ställer sig helt bakom kraven från föräldrarna inom ”Babyguards” som vill att höjningen av elevpengen till 8 % ska ställas under en folkomröstning. Det gör vi på grund av att vi också ser hur den moderatledda borgerliga majoritetens brutalbudget slår rakt in i verksamheterna. Konsekvenserna blir att förskollärarna inte kommer att hinna klä på barnen inför utevistelse, det blir ingen sådan. Konsekvenserna blir också att barn med särskilda behov far illa och att Thomas gymnasiet inte kan satsa på nya program. Vi konstaterar också att den moderatledda ledningen i Strängnäs visar en stor oförmåga att lyssna på föräldrarnas krav. Det blev tydligt i KF sist då Maria von Beetzen (m) sade att föräldrarna har alltid ett val och behöver inte lämna in barnet till frukost på dagis. Detta visar på en stor brist i verklighetsuppfattning då det inte är föräldrarna som bestämmer SJ:s turlista och föräldrarna har ingått ett avtal med sin arbetsgivare om att vara på arbetet ett visst klockslag. Barnomsorgen är till för att föräldrarna ska kunna arbete eller studera men det har tydligen Von Beetzen svårt att inse. Det är helt klart så att den aviserade höjningen av elevpengen som borgligheten anvisar är otillräcklig. Livsmedelspriserna har ökat med cirka 14 %, lärarnas löner med 10,2% under avtalsperioden och inflationen är minst 3,5 %. Om detta sedan ska finansieras med en skattehöjning om 65 öre, 1 krona eller 1.25 får bli en senare fråga. Det viktiga är att viljeinriktningen att satsa på förskola, skola och gymnasium ställs under en folkomröstning och detta stödjer vi till 100 %. Självklart är det så att folkviljan måste respekteras. Vi utgår från att borgarna i Strängnäs kommer att lyssna på föräldrarna och att det också blir en folkomröstning. Vi utmanar nu andra politiker i Strängnäs om att ta ställning för Babyguards krav.
2008-03-02, 19:57 Permalink 0 kommentarer
|
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE 
BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE
 |
|
|
