TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Efter de förfärliga händelserna på Utöya och i Oslo så går tankarna i första hand till anhöriga och vänner till de drabbade.




2011-07-23, 10:48  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Vi har nåtts av nyheten att Miljöpartiet i Sundsvall lämnar det rödgröna samarbetet för att i stället inleda förhandlingar med Alliansen om hur Sundsvalls kommun ska styras den närmaste mandatperioden. Många höje nog på ögonbrynen av förvåning, eftersom det rödgröna samarbetet fungerat så friktionsfritt under den gångna mandatperioden och att man gick till val med ett gemensamt förslag till MRP (budget och verksamhetsplan).

Miljöpartiet är så klart fria att välja samarbete med vem de vill och av vilket skäl som helst. De som har anledning att känna sig svikna är alla de väljare som röstade på (mp) i tron att de röstade på de rödgröna.


2010-10-28, 07:19  Permalink  0 kommentarer



Min vän Docenten i Västra Skogen har skrivit lite om valutgången och Socialdemokratins position. Jag tycker att det är så pass intressant att jag samplar det rätt av:

 

//Mats

Tankar från torget 100920
Stämningen dagen efter valet den 19 september 2010 är lätt ödesmättad. Är
det motiverat och för vem? Allianspartierna har lyckats med något historiskt
för borgerliga partier i Sverige, att vinna en andra mandatperiod. Risken
att skjutas sönder av en enad opposition måste bedömas som liten. Farhågorna
att inte kunna regera landet, även om man inte får Miljöpartiet med i båten,
förefaller något överdrivna. Men det alla återkommer till är
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, inte bara som något försvårar att
regera landet utan som ett varsel om en ny och mörkare tid i Sverige. På den
punkten är särskilt oppositionens företrädare men även många av deras
sympatisörer utomordentligt dramatiska.


Förutsättningarna för politiska partiers med- och motgångar beskrivs ibland
på ett litet enkelspårigt sätt, som vore det ett slags enkelriktad sändning
eller mottagning i förhållande till väljarna. Ibland säger politiska partier
att man "inte får ut sitt budskap". Ibland har man "inte lyssnat till
opinionen". Visst är det så att man kan vinna en framgång eller missa en
fråga som många väljare intresserar sig för. Särskilt de små partierna eller
partier med svag eller obefintlig partiorganisation är känsliga för sådan
lyckad eller misslyckad navigering i den politiska högsjön. Men långsiktig
framgång är mycket mer komplicerad att åstadkomma än att bara reagera rätt
på opinionens ofta snabbt skiftande fokus. Framgångsrika partier i
Västeuropa, även de som är relativt små, fungerar som andra typer av
institutioner. De inte bara interagerar i flera olika dimensioner med det
samhälle de verkar i. De påverkar och formar de miljöer de sedan skapar
framgångsrika utbytesprocesser med. Det är långt mycket mer mångfacetterade
och komplicerade processer än den utminutering av ståndpunkter och
projicering av image som numer anses vara den högsta formen av strategi för
politiska partier.


I Sverige har länge begreppet folkrörelsepartier varit etablerat, på senare
tid mest för att förklara de problem som socialdemokratin och centerpartiet
haft under senare decennier. De två levde länge i symbios med ett brett och
djupt nätverk av närstående ideella och intresseorganisationer. De politiska
partierna drog nytta av de stämningar, förhållningssätt och ståndpunkter som
formades inom dessa rörelser, som ofta var viktigare än de partier som
företrädde dem i politiska församlingar. Borgerliga partier kunde aldrig
förstå den oerhört djupa symbiosen mellan LO och SAP, särskilt utanför
Stockholm, som betydde att socialdemokratin bokstavligt var LO:s politiska
gren. Av olika skäl har både arbetarrörelsens och centerpartiets ekologiska
nischer starkt försvagats: För centerpartiet har det lett till att man
blivit ett litet parti i marginalen av svensk politik. Socialdemokratin
fortsätter att ropa ned i en tom potatissäck, som Stig-Björn Ljunggren
uttryckte det. Miljöerna är tömda på folk, idéer och stämningar.
De gamla moderaterna var länge en fortsättning Högerpartiet, det svenska
näringslivets valorganisation. Man hade en svag och i många fall obefintlig
partiorganisation som levde upp endast i valtider. Men i 1980-talet början
togs ett första steg mot något nytt, då svenskt näringsliv övergick till att
mer långsiktigt bilda opinion för företagandet, inte bara som en ekonomisk
angelägenhet för företagare. Företagandet kommunicerades som en attityd,
livsform och stämning. Det blev ett remarkabelt framgångsrikt projekt, där
uppemot 25 % av väljarkåren gav sitt stöd till en mycket markerad politisk
agenda för det svenska näringslivet. Men projektet nådde sin gräns i valet
2002. Frånvaron av ett allmänborgerligt parti i kombination med
begränsningarna i strategin "politik för företagande" blev starten för det
allmänborgerliga partiet 'Nya moderaterna'. Ännu finns betydande interna
reservationer mot den vägen och motståndarna framhärdar i att hävda att
moderaterna inte alls har förändrats. Men framgången har varit utan
motstycke i svensk politisk historia.


Här finns fröet till en mer långvarig förskjutning i det svenska politiska
landskapet. Om socialdemokratin är oförmögen att på nytt skapa långsiktiga
och ömsesidigt befruktande band till miljöer i det nya Sverige (som är
mycket mer än Bergsjön och Tensta) och att återknyta band till det gamla
Sverige som finns kvar (det är inte så litet, trots allt) kommer man att
vandra samma väg som många av sina europeiska systerpartier. En av många
siffror att uppmärksamma från valdagens opinionsundersökningar var att s
endast fick 26 % stöd bland röstande TCO-medlemmar. Ett tydligare bevis på
framgången för M i deras ambition att nå "samhällsbärarna" - lärare,
sjuksköterskor, poliser men även tjänstemän på låg och mellannivå i
näringslivet, går knappast att få. Ska socialdemokratin repa sig handlar det
om långt mer än sparka eller behålla Mona, Per Nuders eventuella synder och
förtjänster eller om Tomas Bodström är för impulsiv för att kunna vara
partiledare. Det handlar om att både återskapa och nyskapa ett tilltal, en
förmåga att navigera i breda gruppers närmiljöer och att kunna formulera
intressanta politiska program (inte enskilda förslag). Borgerlighetens eviga
recept att socialdemokratin borde göra sig till socialliberalt parti till
höger om mitten är naturligtvis inte lösningen. Men socialdemokratin har
heller aldrig varit ett rent intresseparti för de väljare som är beroende av
de offentliga välfärdssystemen för sin försörjning. När s varit som starkast
har de förmått att attrahera de breda lagren av arbetande människor. Nu har
man i praktiken givit m fritt spelrum bland de väljarna.


Det nya stora borgerliga partiet står också inför en svår utmaning. Man har
i huvudsak behållit den kurs som lades ut med Nya moderaterna. Men för en
långsiktig framgång, buren av relationer till nya miljöer och bredare
grupper än de företagandets vänner som tidigare varit partiets väljare,
måste man också ömsa skinn, bokstavligt talat. M kan inte längre företrädas
av rödbrusiga mäklare och reservofficerare från Stockholms norra förorter. M
får gömma Mikael Odenbergs gelikar, liksom s tidigare gömde de
partimedlemmar som var uttalade socialister. Det är ingen lätt sak att ömsa
skinn, men de nya sympatisörerna kommer inte att instinktivt garva rått åt
skämt om bidrag och statens alltför tyngande skaklar. De som vill göra det
får sitta i ett rum för sig själva.


De partier som inte kan skapa den typ av band jag beskrivit här, och som
naturligtvis inte behöver och kanske inte heller bör likna banden till de
gamla folkrörelserna, kommer att vara hänvisade till att göra det som
moderna politiska konsulter anser är politikens stjärna och kärna: följ med
opinioner och påverka dem litet i marginalen. Det behöver inte betyda
undergång att göra det, folkpartiet har gjort så i mer än femtio år. Ibland
får man 5 % och ibland får man 15 %. Men det är också här som den tydliga
begränsningen ligger för så kallade missnöjespartier. Det går att
stabilisera sig som ett parti som kontinuerligt slår mynt av missnöje. Men
då missnöje tenderar att skifta i inriktning och grunder, måste ett sådant
parti vara mycket lättrörligt. Anpassningarna skapar interna spänningar och
dålig publicitet. Ett stabilt högerradikalt parti måste ha ömsesidiga
relationer till specifika miljöer på samma sätt som de nordiska
folkrörelsepartierna hade. Det franska Front National föddes och lever än i
ett nätverk av antirepublikanska föreningar, antireformistiska grenar av den
katolska kyrkan och associationer av högerradikala medlemmar från
uniformsyrken, ett landskap med rötter ända ned till den franska republikens
bildande (belgiska Vlaams Bloch är ett liknande fenomen).
Finns det i Sverige? Man pekar ofta på det danska exemplet som ett möjligt
svenskt scenario. Men det är svårt att förbigå att Dansk Folkeparti nog haft
möjligheten att appellera till stämningar och hållningar i det danska
samhället som inte bara är hastigt uppflammande missnöjesyttringar. Danmark
är litet och obetydligt land, som har räddats från att uppslukas av
aggressiva grannar genom historiska sinkaduser. Rädsla för omvärlden i
kombination med en numer sekulariserad, men ursprungligen religiöst grundad,
upplevd förpliktelse att "säga vad man tycker" utan att låta sig styras av
att föregripa andras reaktioner har skapat en unik grogrund för en bred
folklig aversion mot det främmande och mot det som kan uppfattas som hot mot
en social ordning som bygger på en hög grad av social konformitet. Delvis
finns de miljöerna och hållningarna i Sverige, inte minst i de gamla
Skånelanden. Det är inte bara sociala och ekonomiska omständigheter som gör
att Sverigedemokraterna ligger på mellan 10-15 % i välmående skånska och
blekingska städer, inte bara i Sveriges Bradford Landskrona. Men jag ställer
mig frågande till om det är en tillräckligt bred och uthållig bas för att
etablera partiet på samma nivå som danska systerparti.



2010-09-23, 08:08  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Ett av Höger-Alliansens viktigaste vallöften i Sundsvall är att sälja ut Mitthem. Pengarna som man får in när man rear ut allmännyttan ska man bland annat använda till att sänka skatten med 20 öre.
Vad man som vanligt väljer att glömma bort är att de allmännyttiga bostadsbolagen har tillkommit av goda anledningar. Allmännyttan har sett till att det har byggts hyresbostäder för människor att bo i, att hyrorna har hållits rimliga och att förslumning och segregation har motverkats. Värdet av att ha ett allmännyttigt bostadsbolag som en stark aktör har visat sig gång på gång, här Sundsvall inte minst i samband med Wallhomens skandalbostäder i Nacksta.


Efter en utförsäljning av Mitthem är risken stor att vi kommer att få se nya Wallholmen-skandaler, där skrupelfria fastigheteshajar försöker att kratsa så mycket pengar som möjligt ur fastigheterna, utan att bry sig det minsta om de som bor i dem.
Det finns dessutom all anledning att ifrågasätta Allansens kalkyker när man försöker att hävda att man kan få en ökad avkastning på 50 miljoner per år av en försäljning. För att få den kalkylen att gå ihop kommer nog de nya hyresvärdarna att behöva höja hyrorna. Det innebär i praktiken att hyresgästerna får betala med höjda hyror Alliansens skattesänkningar för bostadsrätts- och villaägare.


Alliansens ideologiska marknadsliberala nit riskerar alltså att orsaka höjda hyror och ökad förslumning och segregarion. De rödgröna är garanterna för en fortsatt solidarisk bostadspolitik, där allmännyttan är det viktigaset verktyget.



2010-08-10, 08:25  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Peder Björk kommenterar sjukhusskandalen på sin blogg. Han skriver bl a:

 

"I sådana här lägen brukar bara en sak fungera: gör om och gör rätt. Och det på alla plan. Att det behöver sparas pengar tror jag alla är överens om, men det går att göra på olika sätt. Det är givetvis det akuta, men för en mer långsiktigt uthållig ekonomi så måste strukturfrågorna diskuteras." ... "Det behövs ett rejält omtag och det med en gång."

 

Björk är en klok karl, han pekar på vad som är nödvändigt, att ta ett omtag, att få med sig personalen och dess kunskaper i förändringsarbetet och att inte väja för strukturfrågorna.

 

Om inte detta görs, och görs omgående, så är det sannolikt att vi efter höstens val kommer att få en rödgrön regeing, em ett alliansblått styre i landstinget och kommunen.

 

Ansvaret vilar på Ewa Söderberg.

 

//Mats 



2010-02-05, 14:27  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Landstingets politiska ledning har gett sjukhusdirektören Margareta Rödén sparken och landstingsdirektören Sara Ekström avgår i protest. På insändarsidorna är det en formlig lavin av kommentarer.


Jag har svårt att ha en kvalificerad uppfattning om vad som är rätt och fel i själva sakfrågorna, mer än att jag känner landstingsdirektören Sara Ekström som en klok och omdömesgill människa. Några tankar bara:


Det är öppenbart att Margreta Rödén har varit en omtyckt sjuhusdirektör, både av sin personal och sin chef. Hon har drivit ett förändringsarbete som har varit inriktat på att få personalen med sig.


Det finns en tydlig geografisk tendens i kommentarerna; sundsvallsbor är upprörda, medan härnösandsbor och andra ångermannlänningar är glada. Där tycks det finnas en uppfattning att Margareta Rödén har försvarat sitt länssjukhus på ”Härnösands” bekostnad.


Det är sannolikt att Ewa Söderbergs agerande på senare tid i denna och andra frågor kommer att göra det svårt att vinna landstingsvalet till hösten. Valet kan inte bara vinnas i Ångermanland, utan måste också vinnas i Medelpad. Agerandet i regionfrågan, skattehöjningen och nu i Mantec/Rödén-affären lagras på varandra till en allt jobbigare uppförsbacke inför valrörelsen.

 

Vinnaren heter Jacomina...

/Mats



2010-01-01, 22:46  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Sundsvalls muslimer hyr den gamla katolska kyrkan på Bergsgatan för att få mer ändamålsenliga gudstjänstlokaler än vad man har nu i en källare i Skönsberg. Att fromma människor har vettiga lokaler för att utöva sin religion i, kan väl ingen ha något emot? I ett demokratiskt, sekulärt land?

 

Eller?

 

(Alltså - jag är obeskrivligt förvånad och besviken över den debatt som förs i ST angående denna fråga.)

 

/Mats   



2009-12-09, 13:38  Permalink  1 kommentarer



I dagens ST finns en snyftartikel om Ingvar Jakobsson som skriver många motioner men (nästan) alltid får dem avslagna av arbetarkommunens representantskap. Man kan få intrycket av artikeln att Ingvar är en idérik person som kommer med många goda förlag. Och att det finns nån dold agenda bakom alla avslag.

 

I själva verket är det precis tvärt om. Ingvar Jakobsson har inte många goda förslag, utan några få, ganska dåliga idéer som han ständigt återkommer till med envisheten som hos en berusad hackspett. 

 

En av hans favoritidéer är att gynna "Norrland" genom att införa en kommunal skatt på vattenkraft och vindkraft och på så sätt förindra "utplundringen av Norrlands Naturtillgångar". Det är en dålig idé av flera olika skäl och den blir inte bättre av att han återkommer till den år efter år.

 

1) Att lägga ytterligare skatt på förnybara energislag är vansinne ur klimatsynpunkt.

2) Ytterligare skatt på vattenkraft missgynnar norrlands basindustrier.

3) En kommunal skatt på vattenkraft skulle inte gynna "Norrland" på det sätt som Ingvar verkar tänka sig, utan endast de kommuner som har mycket vattenkraft inom sina gränser. Den hårt drabbade kommunen Kalix ligger t ex vid en outbyggd älv. Skellefteå, som ändå har en ramstark ekonomi skulle däremot gynnas ytterligare.

4) Ingvars sätt att argumentera om "Norrland" i förhållande till övriga Sverige känns oerhört nattstånden i en tid som präglas av ökat samarbete över regions- och nationsgränser. 

 

Jag yrkar på avslag.

  



2009-01-26, 11:53  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Olof Palme sa i ett av sina mest beömda tal julem -72 följande:

 

"Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972."

 

Det är är nu dags att foga ytterligare ett namn till Palmes sorgliga uppräkning: Gaza City, januari 2009

 

Det är meningen att Sverige och Israel ska mötas i en tennismatch i Davis Cup i Malmö i början av mars. Jag kan inte tänka mej att denna match blir av, att behandla representanter för människor som Palme skulle ha kallat "dessa satans mördare" som respekterade gäster i idrottsutbyte.

 

Matchen måste stoppas.

 

/Mats



2009-01-15, 19:32  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Jag ser att min granne Peter Björk har fått ordentlig fart på sitt bloggande. Det är bra. Främst främst därför att han är en klok karl och hans bloggande är intressant läsning. Men det är också viktigt att ledande (s)-politiker formulerar sig och finns närvarande i bloggosfären, så att denna del att det politiska rummet inte helt domineras av borgerliga röster.

 

/Mats

 

  



2008-10-19, 22:54  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM