TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Nyliberalismen är död. Den slutsatsen drar jag efter den senaste tidens dramatiska händelser på den internationella finansmarknaden. Nu har vi än en gång fått bevis på att det inte går att släppa kapitalismen fri. Då tar girigheten överhanden. Den fria marknaden kan vara en god tjänare men är en rysligt dålig herre.


Det går inte att släppa marknaden totalt fri. Vi behöver tydliga spelregler som tar sin utgångspunkt i etiska och moraliska principer. Det behövs kort och gott mer politik. Det är ju något som vi socialdemokrater alltid har hävdat. Nyliberalismen är död, men socialdemokratin behövs mer än någonsin om vi ska bygga ett rättvist och ekonomiskt starkt samhälle.


Den allra hetaste frågan på utbildningsfronten är just nu den forskningspolitiska proposition – Ett lyft för forskning och innovation – som Lars Leijonborg presenterade den 23 oktober. Ända sedan den borgerliga budgeten presenterade för en månad sedan var det känt att pengar till forskning får en ramhöjning på 5 miljarder kronor fram till 2012. Det är i ärlighetens namn inte så lite i resursförstärkning. Samtidigt ska vi komma ihåg att i valrörelsen lovade särskilt Folkpartiet att det skulle regna manna från himlen över svensk forskning och tänkte sig nog då ännu mer pengar. Och i det Globaliseringsråd som Leijonborg leder har summor runt 10 miljarder kronor nämnts som nödvändiga för att nå upp till målet om 1 procent av BNP till civil forskning. Men som sagt, utfallet a 5 miljoner är inte ”kattskit”.


Vad säger vi då socialdemokrater om hur mycket pengar som ska avsättas till forskning? Vi ligger i vår budgetmotion över borgarna. Vi satsar 650 miljoner kronor mer under 2009, drygt 1 miljard mer under 2010 och 1,25 miljarder mer under 2011.


I den borgerliga regeringens forsknings- och innovationsproposition ökar de direkta anslagen till universitet och högskolor med drygt 1,5 miljarder kronor och fördelningen av dessa anslag sker utifrån kvalitet. Satsningar på forskningsområden av strategisk betydelse för det svenska samhället och näringslivet introduceras och omfattar totalt 1,8 miljarder kronor. Forskningsråden och Vinnova får ökade anslag och de berörda myndigheterna får i uppdrag att samarbeta närmare inom ramen för nuvarande organisation. Industriforskningsinstituten får också ökade anslag och medel avsätts för forskningsinfrastruktur. Dessutom införs en ny modell för ett bättre fungerande innovationssystem. Det är tänkt att stimulera nyttiggörande och kommersialisering av forskningsresultat.


Redan är diskussionen i full gång. Rent allmänt kan sägas att universitet och högskolor är hyfsat nöjda. Det beror på att det kommer en hel del nya pengar till sektorn. Mest kritiska har de nya universiteten varit eftersom de är lite av förlorare i den nya fördelningsmodellen. Högskolan i Jönköping tillhör dock vinnarna, om man räknar i procent. Anslaget ökar med 28,7 %, eller 17,1 miljoner kronor. Bekymret för Högskolan i Jönköping är att man dessutom begärt ett extra stöd omfattande 30 miljoner kronor för forskningen som bedrivs på Jönköpings Tekniska Högskola. Något besked från Leijonborg har ännu inte kommit.


Vad är då våra principiella ställningstaganden till den borgerliga forskningsproppen? Väldigt kort kan sägas att vi vill i vår motion slå fast att forskningspolitiken har varit och är en viktig del av den socialdemokratiska politiken för att utveckla samhälle, näringsliv och individer samt påtala de brister vi ser i regeringens politik och berätta om socialdemokratisk forskningspolitik. Den borgerliga propositionen innebär en förstärkning av forskning generellt, men innehåller en grad av detaljstyrning som reser frågetecken. Vi vill följa upp det nya system som introduceras för fördelning av forskningsresurser till universitet och högskolor - i syfte att garantera att alla högskolor och universitet kan bedriva forskning av hög kvalitet. Vi är kritiska till att regeringen överger de av s-regeringen initierade branschprogrammen. Regeringens otillräckliga satsningar på forskningens infrastruktur ska påtalas likväl som förslag för att stärka unga forskares situation.


Vår forskningsmotion ska lämnas in den 14 november och efter det datumet kan du som är intresserad av att ta del av våra synpunkter hämta hem dokumentet från riksdagens hemsida (www.riksdagen.se)


Mycket mer skulle kunna skrivas om den politiska situationen. Särskilt inger ju nu de drastiskt ökande varslen stor oro. Förmodligen kommer nu några tunga och svåra år med ökad arbetslöshet och en utsatt situation för många människor. Det tragiska är att den borgerliga regeringen står passiva och tomhänta. De har prioriterat orättvisa skattesänkningar som leder till ökade klyftor och mer orättvisa. Detta kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. Vi vill bygga ett samhälle som präglas av frihet, solidaritet och jämlikhet.

Thomas Strand,

s-riksdagsledamot


 






I valrörelsen gick folkpartisten Tobias Krantz ut hårt. Nu skulle det bli slut på socialdemokraternas utnämningspolitik. Han framträdde till och med i pressen och såg sig som en ministerkandidat som skulle rensa upp. Men nu är det tyst från Tobias Krantz.


Nu visar det sig att Mikael Odenberg, f d moderat försvarsminister, handplockats till vd för Svenska Kraftnätet. Till råga på allt gjordes detta bakom stängda dörrar. Inga mer kandidater konkurrerade om jobbet. Det visar sig också att av 45 utnämningar som den moderatledda regeringen gjort så har endast 13 föregåtts av en mer öppen process. Så var det med den öppenheten.


Den borgerliga politiken känns igen. Återigen bekräftas att man sa en sak i valrörelsen, men gör något helt annat i regeringsställning. Det mönstret går igen på område efter område. Verkligheten har väl kommit ifatt den moderatledda regeringen.


Varför är du så tyst nu, Tobias Krantz? Varför går du inte ut i massmedia och förfasar dig över den borgerliga regeringens utnämningspolitk? Varför visar du inte samma glöd som i valrörelsen?

Thomas Strand
Riksdagsledamot (s
)






Den nye universitetskanslern Anders Flodström har gjort en rivstart och sagt att antalet universitet med fördel kan minska från 14 till 5 stycken.

 

Vi socialdemokrater ställer oss absolut avvisande till det förslaget.


Det finns inga fakta som visar att stora enheter automatiskt ger bättre forskning och utbildning. Forskning och utbildning hör ihop. Viss forskning kräver stora forskningsmiljöer, andra passar bättre på mindre enheter.


Det viktiga är att Sveriges universitet fortsätter att samarbeta och profilera sig i större utsträckning. För att det verkligen ska fungera måste samarbetet komma underifrån. Det finns flera goda exempel på samarbete mellan utbildningsplatser i Sverige. Ett exempel är samarbetet mellan Jönköping, Göteborg och Linköping. Inte minst för oss i Jönköpings län är det viktigt att peka på högskolans arbete för små och medelstora företag. Det är en profil för högskolan i Jönköping.


I den internationella konkurrensen är det viktigt att fler får ta del av högre utbildning. Då måste det finnas utbildningsplatser runt om i landet. 1990-talets högskoleutbyggnad innebar inte bara att fler fick tillgång till högre utbildning. En ökad tillgänglighet till forskning och högre utbildning blev ett stort lyft för många regioner och därmed för hela landet. Sverige och svenskt näringsliv behöver en välutbildad arbetskraft för att hävda sig i den internationella konkurrensen.


Universitetskanslern är inte vilken tyckare som helst utan en person som har en central position i utbildnings-Sverige. Det är därför viktigt att det blir en ordentlig debatt om hans utspel.


Men det som framför allt är oroande är att precis de tankegångar som Anders Flodström uttrycker länge har funnits hos borgerliga politiker. Moderaterna, som är det dominerande partiet i regeringen, har varit emot all utbyggnad av den högre utbildningen som har genomförts i Sverige. Det var framför allt moderater som motsatte sig utbyggnaden och använde den föraktfulla benämningen ”bygdehögskolor”. Vi är övertygade om att om moderaterna hade fått bestämma hade vi inte fått den utbyggnad av högskolorna i Sverige som har skett.


Istället måste vi bygga ut antalet högskoleplatser när ungdomskullarna ökar. Annars kommer vilket år man är född att påverka chanserna att kunna läsa på högskola. Det är djupt orättvist. Sverige behöver både kvalitet och kvantitet om vi ska klara den globala konkurrensen.


Det är nu viktigt att länets borgerliga företrädare ger besked. Ställer ni upp på vår högskola? Eller ser ni universitetskanslerns utspel som att ni äntligen får förverkliga den borgerliga syn på högskolan som uttrycks med det föraktfulla ”bygdehögskolor”? Och orkar ni stå emot era partivänner i Stockholm och på de traditionella universitetsorterna?


Margareta Persson, Thomas Strand, Carina Hägg, Göte Wahlström, Helene Petersson,
riksdagsledamöter (s) i Jönköpings län



2007-08-29, 18:14  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Mindre jämställdhet, försämrad kvalitet i förskolan och minskad valfrihet i barnomsorgen - vårdnadsbidraget har nämligen stoppat utbyggnaden av förskolan. Det är effekterna av att vårdnadsbidraget infördes i Norge i slutet av 1990-talet. Den rapporten kritiserar nu kristdemokraterna Irene Oskarsson och Stefan Attefall. Deras argument är desamma som i Norge. Borgerliga politiker ville öka valfriheten för föräldrarna och ge dem mer tid med sina barn. Inget av detta har uppnåtts.

Den norska rapporten visar att det är främst lågavlönade kvinnor med svag ställning på arbetsmarknaden som tagit emot bidraget. De har nu fått det ännu svårare att få jobb. Vårdnadsbidraget förstärker dessutom skillnaderna i barns uppväxtvillkor. I Norge förs därför en diskussion om de segregerande effekter reformen haft. Många barn till invandrade föräldrar har missat möjligheten att lära sig norska redan i förskolan.

Vi anser att vårdnadsbidraget är omodernt, ojämställt och bakåtsträvande. I Sverige har vi lyckats kombinera ett högt barnafödande med hög kvinnlig förvärvsfrekvens. Lösningen har varit en väl utbyggd förskola i kombination med en generös föräldraförsäkring som gör att föräldrar sluppit välja mellan arbete och barn.

Med ett kommunalt vårdnadsbidrag hotas nu kvaliteten i förskolan. Ett kommunalt vårdnadsbidrag måste naturligtvis finansieras. En nedskärning av förskolornas resurser med 3,5 miljarder kronor är mycket kännbar. Det ger kraftigt sänkt kvalitet genom större barngrupper och lägre personaltäthet. Vi kan inte veta med säkerhet hur många som kommer att utnyttja vårdnadsbidraget och avstå från förskola. Men 3,5 miljarder kr motsvarar ca 10 000 anställda inom förskolan.

Försöken hittills visar att det är en övervägande majoritet kvinnor som nyttjar bidraget. Dessutom är det inte en reform som alla familjer kommer att kunna använda sig av. En ensamstående mamma som ska leva på 3 000 kronor i månaden får mycket svårt att skaffa mat på bordet till barnen. Ändå måste hon vara med och bekosta ett vårdnadsbidrag. Många länder går nu ifrån idéer om kontantstöd till föräldrar eftersom de är omöjliga att leva på. Ska då vi i Sverige göra tvärtom?

Det är sannerligen inte lätt att kunna förena yrkesliv och familjeliv. Att få det så kallade livspusslet att gå ihop är svårt. Men Irene Oskarsson och Stefan Attefall gör som vanligt när kristdemokrater diskuterar familjepolitiken – de väjer för de svåra frågorna. I stället talar de i allmänna ordalag om att föräldrarna ska bestämma. Men att döma av kristdemokraternas valresultat så är inte det partiet ett lockande alternativ för särskilt många föräldrar. Inte heller i alliansen finns det någon enighet om kd:s vårdnadsbidrag. Exempelvis folkpartiet tycks i denna fråga ha mer gemensamt med oss socialdemokrater.

Till sist: De båda kristdemokraterna skriver att föräldrar väljer att tillbringa mer tid med sina små barn hellre än att jobba. Återigen denna kristdemokratiska förenkling av en komplicerad verklighet. Men i stället för att diskutera den försöker de skuldbelägga föräldrar som anstränger sig för att få vardagen att fungera med jobb och barn och familj. Det är ett hjärtlöst och tanklöst sätt att debattera familjepolitik.

Thomas Strand, Vaggeryd,
Göte Wahlström, Bankeryd,
riksdagsledamöter (s)



2007-06-26, 18:13  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Den 4/6 anklagade moderaterna Mats Gerdau och Helena Bouveng oss socialdemokrater för att den proposition om frisök till gymnasieskolan som riksdagen röstade igenom var en bluff. Det är ett märkligt påstående. Om han tycker att frisökspropositionen är en bluff så är det inte mig han ska anklaga utan sina allianskamrater. Det är regeringen som fritt lägger propositioner.

Det stämmer att förslaget med frisök togs fram av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det var ett av flera förslag som ingick i den gymnasiereform GY07 som vi beslutat om och som skulle träda i kraft höstterminen 2007. Vi ville ge samma förutsättningar för elever att söka till både kommunala gymnasieskolor som till friskolor.

Men det som de båda moderaterna tycker är en bluff är att vi i vårt förslag slog fast att närhetsprincipen måste gälla. Elever från till exempel Jönköping hade enligt vårt förslag förtur till de utbildningar som finns på gymnasieskolorna i Jönköping. Det är ett helt rimligt ställningstagande. Om en kommun med kommunala pengar satsat på attraktiva gymnasieutbildningar så är det självklart att detta i första hand ska komma kommuninvånarna till del om de så vill.

Det är lite pinsamt att uppröras över att vi socialdemokrater hävdar närhetsprincipen vid gymnasieansökan när de vet hur utvecklingen ser ut i Gerdaus egen kommun Nacka. Han hade under sin tid som utbildningsnämndsordförande i Nacka fri intagning till kommunala gymnasier. Det visade sig naturligtvis att det var andra elever än Nackaelever som då kom in på gymnasieskolan där. Detta upprörde en kommuninvånare som överklagade hos Skolverket. Nackas nuvarande borgerliga politiska ledning ändrade sig snabbt och hävdar nu närhetsprincipen.

Syftet med frisök är att ge elever ökad valfrihet och stimulera regional samverkan. Men att bevara närhetsprincipen är viktigt. Vi vill inte ha elitskolor. Elever med sämre resultat ska inte känna sig bortknuffade utan alla har rätt till en bra gymnasieutbildning. Därför är det viktigt att det finns bra skolor med hög kvalitet lokalt.

Det blir intressant att se om högeralliansen med Jan Björklund i spetsen kommer med ett förslag om frisök där de tar bort närhetsprincipen. Påpekas bör att man hade fria händer att lägga ett helt eget förslag vad gäller frisök, men vårt förslag kanske ändå var det bästa.

Thomas Strand och Agneta Lundberg,
riksdagsledamöter (s) i utbildningsutskottet






Förra veckan var utbildningsutskottet i Bryssel. Under en hel dag fick vi lyssna till flera olika personer som berättade om hur EU arbetar med frågor kring skola och utbildning samt forskningsfrågor.

 

Det var vid toppmötet i Lissabon i mars 2000 som stats- och regeringscheferna enades om en gemensam strategi för att på bred front möta de ekonomiska, sociala och miljöutmaningar som EU står inför. Världsekonomin globaliseras allt mer och kunskap blir en allt viktigare framgångsfaktor i den globala konkurrensen. Utbildnings- och forskningsfrågor är därför ett prioriterat område.

 

Dessa studieresor är viktiga för att vi ska förstå det europeiska och globala sammanhanget. Syftet är att lära av varandra. Det hjälper oss bland annat att utveckla och förbättra utbildnings- och forskningssatsningar i Sverige.

 

Arbetet i riksdagen präglas just nu av två saker. Dels är det många debatter och beslut i kammaren kring de olika utskottens betänkanden. Det är motionerna från höstens allmänna motionstid som ska avhandlas. Riksdagsledamöter, enskilt eller i grupp, samt även partier har lämnat in många olika förslag. Oftast slutar det med att den borgerliga majoriteten yrkar på avslag medan vi i oppositionen försöker få gehör för våra idéer. Till 99 % slutar det med att den borgerliga alliansen får sin vilja igenom. De har ju 7 ledamöter fler än vi som sitter i oppositionen.

 

Den andra frågan som är på tapeten nu i riksdagen är diskussionen kring den borgerliga regeringens vårproposition (vårbudget). Vi som är i opposition har fram till den 2 maj att lämna in våra budgetmotioner, där vi har möjlighet att berätta om hur vår alternativa politik ser ut. Vi socialdemokrater anser att den borgerliga regeringens budgetpolitik är orättfärdig, ansvarslös och omodern. Den är en omvänd Robin Hood-politik. Där ekonomiska resurser flyttas från de med lägst inkomster och resurser till de redan rika och välbeställda. Det är om detta vi vill berätta i vår budgetmotion, som presenteras den 2 maj.

 

Dessutom är förberedelserna inför första maj i full gång. Det är en viktig och stor dag för oss socialdemokrater. Det är med en upprymd känsla som man går med i första majtåget och stämmer upp i Internationalen. Genom vår sång och våra tal proklamerar vi budskapet om frihet, rättvisa och solidaritet, i Sverige men också i hela världen.

 

 

Thomas Strand, riksdagsledamot (s)



2007-04-30, 13:24  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Socialdemokraterna anser att all lärarutbildning ska hålla toppklass. För att nå dit måste lärarutbildningen vara sammanhållen. Vi stödjer därför inte regeringens förslag som innebär en uppdelning av lärarutbildningen. Vi vill inte riskera att det blir A och B-lag av lärare.  Kopplingen mellan forskning och själva lärandet måste finnas på alla nivåer. Utbildningen ska vara modern och professionsinriktad.

 

För (s) det viktigt att lärarutbildningen, liksom alla andra utbildningar, öppnas upp för en internationalisering och integreras i den s.k. Bolognaprocessen. Det är inte ett alternativ för oss att lärarutbildningen blir den enda utbildningen i Sverige som står utanför ett europeiskt samarbete med 45 länder inblandade.

 

Vi anser, i motsats till den borgerliga regeringen, att även studenter som läser till lärare verksamma i förskola, förskoleklass och fritidshem samt lärare som undervisar i hemspråk redan nu bör ges samma möjlighet som lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år att välja studier på avancerad nivå. Alla studenter ska ha samma förutsättningar till forskningsbaserad undervisning och möjlighet att forska. Om det därutöver behövs en generell förlängning av all lärarutbildning är en frågeställning som behöver analyseras ytterligare.

 

Idag råder en akut brist på utbildade yrkeslärare. Sverige ska ha Europas bästa yrkesutbildning. Men behovet av att utveckla yrkeslärarnas utbildning är stort. Utbildningen behöver ses över och anpassas till dagens yrkesliv där förändringarna går allt snabbare. För att yrkeslärare ska ges möjlighet att följa med i utvecklingen måste samverkan med näringslivet öka. Dessutom krävs att yrkeslärare besitter lärarkompetens. Den socialdemokratiska regeringens satsning på SÄL (särskild lärarutbildning) har varit mycket framgångsrik. Lärdomarna därifrån får inte rinna ut i sanden. SÄL visar på att en bestående särlösning för yrkeslärare behövs.

 

Lärarutbildningen finns idag på 25 orter i landet. Socialdemokraterna tycker att det är viktigt att utbildningen finns i hela Sverige. Steget till högre utbildning blir mindre om högskolan ligger geografiskt nära. Dessutom ökar kommunernas möjlighet att anställa utbildade lärare. Vi varnar för en utveckling där utbildningen på avancerad nivå enbart kommer att koncentreras till de större högskolorna och universiteten. Därför är det viktigt att också små och medelstora högskolor ges nödvändig forskningsfinansiering.

 

Regeringen bör inte göra misstaget att dela upp lärarutbildningen på olika nivåer och därmed riskera att urholka vissa utbildningar. Lärarutbildningen ska vara sammanhållen. Det var också en central tanke med reformen av lärarutbildningen. Det utvecklingsarbete som nu genomförs på lärosätena måste stödjas genom kloka politiska beslut. För att skapa kvalitet i utvecklingen bör det ske i en bred politisk anda. Lärarutbildningen behöver stabilitet och läraryrket den status som de är värda.

 

 

Thomas Strand

Riksdagsledamot (s)






En bärande tanke i Broderskapsrörelsen är Jesu ord i Matteusevangeliet: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”  I valrörelsen år 2006 uttrycktes denna bärande tanke med orden ”alla ska med”. Det var en vision om ett mera jämställt och solidariskt Sverige.

 

Efter snart ett halvårs borgerligt styre kan vi nu se en annan utveckling. På område efter område ser vi en politik som ger mer åt dem som redan har och försämrar för dem som redan har det kämpigt. Ett sådant exempel är den borgerliga regeringens beslut om att försämra pensionsvillkoren för människor med sjuk- och aktivitetsersättning (f d förtidspension). Denna grupp som drabbats av livslångt lidande och fått en nedsatt arbetsförmåga skall nu belastas dubbelt och skuldbeläggas. Eftersom man inte aktivt bidrar till sin inkomst skall man få en sämre antagandeinkomst för sin framtida ålderspension. En utsliten undersköterska som vid 55 års ålder inte bedöms kunna stå till arbetsmarknadens förfogande, får en minskad ålderspension med upp mot 500 kronor i månaden. Den som drabbats av en svår olycka vid 30 års ålder får en minskad ålderspension med drygt 22 000 kr per år efter fyllda 65 år. Det är exempel på en borgerlig orättfärdig politik.

 

Varför ska pensionärer som arbetat, betalat skatt och varit med att bygga vårt land betala högre skatt än personer som är friska och förvärvsarbetande? Det blir ju följden av det s k jobbavdraget. Varför ska arbetslösa, sjuka och föräldralediga drabbas dubbelt hårt. Dels får de inte del av någon skattesänkning, dels sänks deras ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. Den borgerliga politiken tar från dem som har lite och ger till dem som redan har. Nu ser vi att den borgerliga högerregeringen bara är en regering för välbeställda och friska.

 

Exemplen kan göras många för att visa på en accelererande utveckling mot det vi brukar kalla tvåtredjedelssamhället. En majoritet skall leva ett gott liv på en minoritets bekostnad. Systemskiftet har bara påbörjats, uttryckte sig en företrädare för den nya högeralliansen i riksdagens budgetdebatt. Tyvärr kan vi redan nu konstatera att det uttalandet stämmer allt för väl.

 

Arbetarrörelsen har alltid kämpat för frihet, jämlikhet och broderskap. Vi kan därför som broderskapare inte stillatigande se på hur klyftorna och orättvisorna ökar. Det är inte rättfärdigt att redan utsatta människor ska betala till redan ekonomiskt starka. Vårt rop om att ”alla ska med” handlar därför om kärleken till sin nästa och solidariteten människor emellan. För detta brinner vår politiska vilja.

 

Kristna socialdemokrater i Jönköpings län

Eber Fransson, ordförande, Anci Magnusson, landstingsråd, (s),

Thomas Strand och Göte Wahlström, riksdagsledamöter (s) och broderskapare



2007-03-19, 15:46  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



För första gången diskuterar nu en svensk kommun att lägga ut hela sin kommunala skolverksamhet, från förskola till gymnasiet, på ett privat företag (friskoleföretaget Ultra). Den diskussionen pågår i Mullsjö kommun i mitt och även socialminister Göran Hägglunds hemlän.

Vid riksdagens frågestund med statsråden den 1 mars frågade jag Göran Hägglund: Välkomnar regeringen en sådan utveckling, att all offentlig skolverksamhet förs över till en enda privat huvudman?

Det rimliga hade varit att Göran Hägglund hade svarat ett klart och bestämt nej på den frågan. Han svarade i stället att han var ”skeptisk” men att ”Det här är en fråga som får prövas när en ansökan eventuellt kommer in”.

Varför kunde inte Göran Hägglund ge ett klart besked? Svaret gör mig orolig. Om jag har förstått saken rätt så drevs friskolereformen igenom med argumentation om ökad valfrihet och konkurrens. Men om man byter från en offentlig huvudman till en privat huvudman så uppnår man ju inte det målet.
 
Uppenbarligen hoppas borgerliga politiker i Mullsjö, inklusive det lokala partiet Mullsjö framtid, att alliansregeringen ska göra det möjligt att lägga ut all skolverksamhet på ett privat företag. Jag antar att också andra borgerliga politiker nu hoppas kunna privatisera offentlig verksamhet.


Kan vi lita på att den borgerliga regeringen inte så småningom gör en ändring av den lag som nu förbjuder en överföring av all kommunal skolverksamhet till en enda privat huvudman? Hur rimmar det i så fall med talet om ökad valfrihet och mångfald? Vad händer med kommunens möjligheter till insyn, eftersom det är Skolverket som ansvarar för tillsynen av friskolor?

Det finns många frågor att ställa. Kommer vi att få se en privatiseringsvåg av vår gemensamma sektor där vinstintressena tar över till exempel skola och sjukvård? Friskoleföretaget Ultra som skulle ta över i Mullsjö bedriver ingen ideell verksamhet. Skattemedel går direkt ned i fickorna på aktieägarna. Både VD:n och styrelsen har höjt sina ersättningar. Det är självklart att det blir så. Naturligtvis vill de som har satsat pengar i företaget ha utdelning på sitt satsade kapital.

Thomas Strand, Vaggeryd,
riksdagsledamot (s)


2007-03-08, 21:28  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Om man har ett barn som behöver extra stöd är man tydligen inte välkommen till friskolan Prolympia. Det avslöjade nyligen Jönköpings-Posten. På ett informationsmöte hos Prolympia frågade en mamma hur friskolan skulle kunna stödja hennes barn, som är i behov av extra stöd. Då ska hon nog inte gå här, var marknadschefens svar.

 

Det är nog många, som likt oss, blev både upprörda och förfärade över detta avslöjande reportage. Vi är stolta över att leva i ett land där alla barn får gå till en skola. Det är både en rättighet och en plikt. Och vi är stolta över att alla barn och elever ska mötas med respekt och få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Att då, till morgonkaffet, läsa att det tydligen inte gäller alla barn i Sverige var en dyster läsning.

 

Det är många frågor som väcks utifrån det avslöjande reportaget. Hur ser Prolympia på sin roll som skola? Hur förstår man sitt samhällsuppdrag? Kan en skola välja bort vissa elever och bara ta emot de så kallade ”duktiga”? Vi hoppas att Prolympias inställning är ett undantag, men riktigt säkra kan vi inte vara. Är det så att det är fler friskolor som väljer bort vissa elever och bara tar emot så kallade ”duktiga” elever?

 

Vi, socialdemokrater, har varnat för att etablerandet av allt fler friskolor kan leda till ett segregerat samhälle. Exemplet med Prolympia bekräftar våra farhågor. Det får inte bli så att friskolor väljer de barn och elever som man vill ha. Alla skolor, även friskolor, ska vara öppna för alla.

 

Vi tycker att Sveriges kommuner måste få ett större inflytande när det ska fattas beslut om friskoleetableringar. Vi anser också att kommuner tydligt måste markera att man inte accepterar att friskolor väljer bort ”vissa” elever. Vi utgår också från att Skolverket ökar sin kontroll och tillsyn.

 

 

Eber Fransson, ordförande för kristna socialdemokrater i Jönköpings län

Thomas Strand, riksdagsledamot (s) och broderskapare


2007-02-22, 19:41  Permalink  2 kommentarer



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM